När man tror på sin Gud och dessutom tror sig kunna tolka dennes vilja blir man per definition teolog. Använder man sin tro för att påverka andra människor till att på ett specifikt sätt forma samhällen, stifta lagar och administrera andra gemensamma angelägenheter så är man per definition också en ”politisk teolog”. Politik är i vid mening alla de processer och den taktik en grupp med en viss gemensam uppfattning använder sig av för att få sin åsikt om bra eller dåligt, ont eller gott, att omfattas av så många som möjligt. Detta är viktigt i en demokrati där alla skall ha samma rättigheter och där det finns överenskomna regler och procedurer för hur man skall fatta beslut som rör hur gemensamma resurser skall samlas in och fördelas samt hur makt skall utövas.Politik handlar om makt över det offentliga och det gemensamma i ett samhälle.
Tanken på att det finns en ursprunglig och medveten avsikt med universum, livet, människan är genomgående i den kristna föreställningsvärlden . Människans strävan i livet bör vara att göra de val som medför att man kommer sin Guds avsikter så nära som möjligt. Den politiska teologin är en utvidgning av denna föreställning. Religiöst grundade politiska riktningar och partier översätter sina tolkningar av sin Gudars vilja och texterna i sina heliga skrifter till modern moraletik på det statsrättsliga området. Det är där man genom lagar och förordningar rent juridiskt och normativt kan bestämma vad som är rätt och fel i samhället. Detta för alla medborgare i samhället oavsett deras religiösa eller ideologiska preferenser.
I en pluralistisk mångkulturell demokrati blir därför religionskampen en politisk kamp. Det gäller att vinna kulturkristna väljare för sitt synsätt och utnyttja den sk. "Religiösa impulsen". De arbetar i Sverige, och globalt, aktivt för att man skall förstärka kristna värderingar i civila lagar, att kristendomen skall starkare speglas i skolor och friskolor och att kristen etik och moral skall genomsyra samhällets alla skikt. Taktiken och strategin bygger på att om man kan hävda att den åsikt man förfäktar egentligen är Guds vilja och intention, så kan eller vill ingen argumentera emot. Det finns ju ingen högre auktoritet än Gud skapare själv och det är tillräckligt många kulturkristna vars tankar formats under århundradens lopp för att det också skall bli många röster.
Den andra grundtesen är att den moraletiska domänen ägs av de kristna och dess ledande företrädare på den politiska arenan här i Sverige är Kristdemokrater. Ingen moral är möjlig utan Gud och Jesus. Det är på den kristna värdegrunden det västerländska samhället har utvecklats genom årtusenden och det är i den traditionen vi skall fortsätta utveckla vårt samhälle. Det är så centralt i de kristnas självuppfattning att de strävar efter att ha detta inskrivet i EU-konstitutionen.
Problemet för kristdemokraterna och alla andra politiska teologer är att båda deras grundteser är högst tvivelaktiga och lätt kan både ifrågasättas och motbevisas. Det finns ofta för många gudar och för många politiska teologer med olika tolkningar för att man skall forma en samanhållen teologisk grundad politik.
Det andra grundtesen är falsk därför att den kristna moraletiken egentligen har sin grund och sitt ursprung i mycket äldre religioner eller hos humanetiska filosofier och visdomsläror vilka är väl dokumenterade långt före Nya Testamentets Jesus dyker upp på arenan. Alltså finns det samma eller liknande moraletisk tradition i västerlandet som därmed gör att moral och etik inte är en exklusivt kristen domän.
Vad det gäller KD.s existensberättigande på den svenska politiska kartan så kan man ju själv jämföra. Ta en traditionell konservativ och en Kristdemokrat och jämför. Det politiska avståndet i sakfrågor nästan obefintligt – det som skiljer är strategin och den politiska taktiken samt att man har olika historiska rötter. Den första i privilegiesamhällets elit och den andra bland småföretagare och den frireligiösa rörelsen. Båda anser sig vara moraletiskta föredömen grundade på kristna värderingar. KD har därmed allt svårare att motivera sitt ideologiska existensberättigande runt 4%-spärren. De framstår mer som ett stödparti och ett lydparti med väljare framst bland bekännande kulturkristna. Med den tologiska betoningen och ett fokus på Kristen etik, verkar KD idag trots allt ligga ideologiskt och värderingsmässigt närmare Sverigedemokraterna än "de nya" Moderaterna som gått några steg mot mitten.
Foto: Henrik Brosenius
