I går, onsdag, hade vi det första filosofiska caféet på Byteatern. Kanske var det det första filosofiska caféet någonsin i Kalmar. Det får de lokala kulturhistorikerna svara på. I våra förhandsspekulationer så tänkte vi att 15 personer var smärtgränsen, 20 okej, 25 bra! Vi var 40, inklusive de ansvariga. Rejält över förväntan. Det blev en bra kväll och de allra flesta var väldigt nöjda med kvällen.
 |
Samtal i storgrupp. Nina Martinsen håller i trådarna
från röda mattan medan assistenten fotograferar. SCEN med
stora bokstäver på väggen. Vid detta tillfälle kan
det läsas som "Scen för samtal". |
Kvällen började med att Carl Gustaf Olofsson presenterade konceptet med filosofiska caféer, det övergripande temat för våren - "Filosofi för en hållbar global framtid" - och samarbetet med Byteatern och ABF. Sedan blev det en kort introduktion till kvällens tema "Vad kan vi hoppas på, egentligen?". Nina Martinsen höll ordning på uppdelningen i smågrupper. Runt 18.25 hade vi delat upp oss i åtta smågrupper för en första omgång av samtal och reflektioner kring kvällens tema. Innan man satte sig ner kunde man förse sig med fika eller fylla på. Det var avsatt 40 minuter för smågrupperna. Den enda regeln var att man skulle börja med att ge var och en 2 minuter för att dela med sig av sina tankar kring ämnet. Samtalet i smågrupperna blev så engagerat och intensivt att det inte var helt lätt att bryta för att övergå till storgruppssamtal.
Vi hade avsatt 40 minuter för det avslutande storgruppssamtalet. I tur och ordning fick varje grupp ta upp några tankar som man gärna ville bolla vidare till storgruppen och få reaktioner på. Det blev 40 minuters engagerat samtal med många inlägg. Största problemet var att se till att det begränsade utrymmet räckte till så att vi hann med alla åtta grupperna.
I efterhand blev vi även medvetna om ett annat problem - ljudet! Vi fick flera muntliga synpunkter på det. Det fanns också med som en kritisk punkt i flera av de skriftliga utvärdering som gjordes. Byteatern har en bra ljudanläggning. Vi hade frimodigt tänkt att det skulle fungera bra utan - och också bli mer avspänt. Nästa gång så kommer vi att använda ljudanläggningen.
Fika och samarbete
Vi öppnade för insläpp 17.45. Då fanns fika klart så att de som ville kunde förse sig direkt. Kaffe, te, cider, rågkusar (surdeg + rågmjöl), ljust surdegsbröd, ost, hummus (gjord av svenska gula ärtor som man annars gör ärtsoppa av). Dom som inte tagit fika innan vi körde igång kunde förse sig innan man satte sig tillrätta i smågrupperna. Fikat hade ett enhetspris - 20 kr. Kaffe, te, halv rågkuse och halv surdegsmacka. Sedan fritt extra så långt det räckte.
Byteatern står för rummet och ramen i form av det mysiga caféet och genom att hålla en värd som håller koll på dörrar och som kan pentryt med kaffebryggare, diskmaskin och som hjälper till med fikafixet och efterarbetet. Värden har tid från kl 17 - 20.30. Ett stort tack till Anna Hansson som på ett smidigt och jättebra sätt skötte värdskapet denna premiärkväll.
En viktig del av Byteaterns bidrag är att man genom sina inarbetade marknadsföringskanaler bidrar till att göra de filosofiska caféerna kända i Kalmarregionen. Humanisterna Kalmar står för fikat, innehållet och ansvarar för utgifterna. Vad gäller innehållet dock via ett ordentligt bollande med Daniel Rylander och Mia Carlsson på Byteatern. ABF bidrar med att betala en del av utgifterna.
Utvärdering
Vi hade ett enkelt utvärderingspapper som dom som ville kunde fylla i. Tanken är att det ska kunna vara till hjälp för att utveckla konceptet. 27 personer fyllde i. Det fanns två frågor där man kunde skatta från 1 - 5, där 1 var "dåligt", 3 "okej" och 5 var "mycket bra".
Första frågan; "Har det varit en bra kväll?".
Svar: 14 st 3:or, 4 st 4:or och 9 st 5:or. Snitt 3,8.
Andra frågan: "Vad tycker du om upplägget med inledning, smågrupp och slutsamtal?"
Svar: 9 st 3:or, 5 st 4:or och 13 st 5:or. Snitt 4,1.
Sedan fanns fyra öppna frågor.
Vad kunde varit bättre?
Vad fungerade dåligt?
Förslag till annat upplägg.
Ett ämne jag gärna skulle se som tema för ett framtida filosofiskt café.
Flera efterlyste ett bättre ljud. Det gällde framför allt slutsamtalet där inläggen och rösterna kom från olika håll i rummet. Även om det är lite besvärligare så kommer vi att köra med mikrofon via ljudanläggningen nästa gång.
Några efterlyste en fylligare inledning. Det intressanta med det är att det egentligen är i linje med hur vi tänkt. Lite olika skäl gjorde att vi minimerade presentationen av kvällens tema "Vad kan vi hoppas på, egentligen?" till det som stod på affischen och ungefär lika mycket till. Det innebar att presentationen av denna första kvällens tema var mindre än 2 minuter i stället för de 10 som finns i planeringen. En väldigt kort inledning ger en större öppen rymd för associationer och tankar. En längre genomarbetad inledning ger en mera konkret och distinkt utgångspunkt för tankar och samtal. Båda har fördelar och nackdelar. Det är intressant att tänka kring. Inledningarna för vårens två sista filosoficaféer kommer att vara 10 minuter plus. Nästa gång, den 18 mars, är fortfarande lite osäkert.
Det kom också önskemål om ett stramare och bättre upplägg för slutsamtalet.
"Scen för samtal"
Jag har blivit alltmer förtjust av hur ordet
SCEN exponeras i stora feta bokstäverna över en hel vägg i Byteaterns café. Det syns väldigt väl på fotot. Just i detta sammanhang får det nästan en poetisk kvalitet för mig. När texten och caféet fungerar som ram för detta första filosofiska café uppstår en förskjutning av innebörden i ordet "scen". Vanligtvis framträder någon/några på "scenen", med eller utan strålkastare. Åskådarna tar in och tar emot. Här får plötsligt ordet "scen" en annorlunda innebörd. Vi är på scenen tillsammans, Vi befinner oss i rollen som både bidragsgivare och mottagare samtidigt. De imaginära strålkastarna rör sig i rummet och stannar till vid ett ansikte som lyser upp och delar med sig av sina tankar och efter en liten stund rör det sig vidare till ett annat ansikte. Om den traditionella innebörden kan sammanfattas i orden "scen för framträdanden" kan den innebörd som oväntat trätt fram sammanfattas i orden "scen för samtal". Det väcker nya tankar och funderingar. Dom håller jag för mig själv tillsvidare.
Sist kan sägas att vi fick mycket uppskattning av olika deltagare för arrangemanget när det var slut. Det värmde rejält och ger råg i ryggen för för fortsättningen. Vi som är ansvariga känner oss rejält peppade och uppmuntrade av uppslutningen och reaktionerna på detta första filosofiska café. Vi kommer att lägga manken till för att utveckla konceptet. Det fungerade igår. Med det kan bli bättre.
Förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; så sägs i den kristna bönen Fader vår. Uppmaningen att alltid förlåta är en väsentlig del av kristendomen. Hur ska då sekulära humanister se på förlåtelse? Ska vi betrakta förlåtelse som något oviktigt? Eller ska vi kanske tvärtom – utan föreställningen om en allförlåtande gud inom hörhåll – se mellanmänsklig förlåtelse som än viktigare än tidigare? Finns det förlåtelse som läker? Finns det förlåtelse som är manipulativ? Kom till Byteatern och diskutera!
